Att fira 20-årig bröllopsdag är respekt. Inser det efter dagar av lugn, sol och bra snack. Det kommer liksom inte av sig självt. Vi har haft både upp- och nedgång genom åren. Det bästa är att vi stått ut. Kämpat så här långt och förhoppningsvis kan fortsätta kämpa för att nå "hela vägen fram". Det är i och för sig inte så att vi kämpar hela tiden, det menar jag verkligen inte. Majoriteten av de här åren med Jocke har varit fantastiska! Men man måste fatta att ett äktenskap inte göder sig självt. Vi klarade att stanna vid att titta lite åt sidan utan att förblindas av något annat (eller någon annan). Ja, okey då... Vi hade ett o ch ett halvt år isär, som gav oss insikten om den kärlek som fortfarande fanns så stark. Under den tiden möten med andra fina människor men som inte var ämnade för oss. Nyttig "paus" så här i efterhand och jävligt jobbigt att kämpa sig tillbaka. Men värt det så det slår allt. Många upplevelser - inte minst våra fina, fina barn. En vardag
