Lenasbox

Igår ringde Loppson, en kompis till mig, och berättade att hon hade eftermiddagen ledig och tänkte åka till parken i Fredhäll och lägga sig på en filt för att få lite sol på näsan. Ville jag komma eller hade jag annat för mig? Fortfarande sjukskriven, men lite smygjobbandes när messet kom, så tog jag cykeln till Freddis med kaffe och kex, filt och bikini under cykelkläderna. 1,5 timme fick vi i värme och strålande sol på en gräsmatta helt för oss själva. Sen hände något. Väldigt snabbt. Vi började huttra lite och packade ganska kvickt ihop våra pinaler och jag slängde mig, extremt kissnödig, på cykeln för att trampa över Tranebergsbron mot Bromma. När jag åkte TILL Fredhäll var det 23,9 grader på termometern. I skuggan. När jag kom hem var det 14,1. Det är fasen bara i Sverige det kan hända. Och typ på 30 minuter dessutom. Idag har jag tagit in mina tomatplantor, eller sticklingar rättare sagt för dom har inte kommit så långt, och ställt dom innanför altandörren. Kanske fryser

Sanna med ny kille! Ah men kan man ha det bättre? Paella på stranden! Frigiliana! Sista kvällen - tapas i gränden

Det här med att ha gamla vänner är viktigt. Det är något tryggt och skönt med det, även om det inte alltid är enkelt. Jag har, under den senaste tiden, tänkt mycket på det och landat i att visst blir man irriterad ibland, och visst finns det saker som man kanske stört sig på under många, många år men det som överväger och som man måste intala sig själv är att vänner ÄR viktiga i ens liv. Man ska inte slösa energi på att irritera sig över skitsaker utan mer inse värdet av att ha nära vänner. I vintras hade vi en middag med just gamla, nära vänner. Den avslutades med ganska öppet och djupt snack om livets utmaningar och när klockan var runt 2 på morgonen hade vi bestämt att vi skulle ha en helg i Skåne när våren och värmen kom. Jag tror att den här middagen gick av stapeln i november (enligt Tina). Vintern har passerat och ljuset började återvända när vi för några veckor sen kom på att "-Fasen, undrar om det blir någon helg i Skåne?". Det var läge på att ta upp frågan igen

Yoga, sjukgymnastikövningar, tid för eftertanke. Lugn och ro ackompanjerad av solen och värmen. Lite vänner och god mat på det. Snack med sig själv och med andra. En bra tid, helt enkelt. Den senaste tiden har jag varvat egen tid för att landa i varför min kropp ger mig spänningar med redan inplanerade aktiviteter. Det har varit behövligt och gett mig andrum. Först var jag och Sanna i Nerja. Underbara Nerja som bjöd oss högsommarvärme, gott rosé och god tapas. En fantastisk fin lägenhet med havsutsikt och det enda som kunde varit liiite bättre var att vi var tvungna att dela en 1,40 säng med 1 (!!) kudde och 1 täcke. Kanske inte ultimat nu när man inte är 17 längre och har sina later. Men det gick! Veckan var toppen! Morgonpromenad Utsikt från takterassen Baywatch - beware! Utsikt från restaurangen i Frigiliana! Att resa är en stor del av mitt liv, som Anders Timell skulle sagt. Gillar't! Och jag gillar framförallt Nerja! Skulle gärna ha en lite lägenhet d

Sedan en tid tillbaka har jag kämpat med yrsel igen. Yrsel som kommer och går utan att boka in sig i almanackan. Ingen möjlighet att planera utifrån den utan det blir som en överraskning varje gång och jag blir rädd. Rädd för att jag ska ramla, rädd för att jag ska svimma, rädd för att det ska synas. Vrider på nacken där spänningarna sitter som berg. Reser mig upp, sträcker på ryggen och andas. Var fasen är andningen?? Oj, den lilla detaljen, ja. Jag har tydligen glömt att andas. Jag funderar mycket på vad stressen kommer från. Varför jag känner mig otillräcklig, eller varför jag kanske känner att något är fel. Varför reagerar min kropp som den gör? Jag tycker inte att jag är stressad. Inte rent tidsmässigt i alla fall. Jag har en behaglig tid just nu med alla möjligheter att göra något bra av det. Vi har en underbar tillvaro hemma och njuter av "all tid" vi har nu när barnen är vuxna (och bara bäst!) och vi kan göra precis vad vi vill. Men något finns ju där. Något gör