Så fick jag en första soldag vid havet för sommaren. Tack vare min fina dotter som lockade mig ur mitt bo för att åka till Ingarö och ligga på klippor.
I fredags var det mycket som hände. Ganska peppad för en dag med konferens efter lunch, föreläsare, kreativ övning, drink och sen (egentligen) kräftskiva på jobbet. "Egentligen" för att jag valde bort den för att gå på tjejmiddag hos min vän Sanna med tjejerna från de gamla "Ekerögänget". Vänner som jag umgåtts med frekvent i snart 30 år. Sanna, såklart, Karin, Tina och Ulrica. Det här att vi ses är liksom inte så självklart, fast det egentligen borde vara det, då det genom alla år varit liite gnissel på vissa fronter. Det borde vara så himla lätt, egentligen, men jag har efter många träffar undrat varför vi försöker egentligen. I fredags var det över ett år sen vi sågs alla fem utan män. Kanske till och med två år sen. Mycket som hänt och min tanke var att nu, nu skulle det blir så där himla mysigt som jag önskar att det kan vara. Däremellan umgås jag med alla dessa kvinnor olika mycket, men än dock frekvent. Oftast i konstellation med respektive och ibland m...
Har den senaste tiden snubblat över min mammas stora receptpärm efter att ha rensat upp bland kokböcker, mattidningar och alla handskrivna recept jag redan har. När min mamma dog ville varken jag eller min syster skiljas från hennes goda mat så vi har delad vårdnad om pärmen.
Efter att ha konstaterat att det nu är drygt 11 år sedan hon dog (och jag kanske har haft pärmen ca 6 år av dessa) men inte använt recepten nämnvärt bestämde jag mig för att gå igenom den och ta det jag är intresserad av för att sen låta syrran göra samma sak. (Det vi framförallt var ute efter är hennes pepparkaksrecept...) Det jag inte räknat med är att människans sinnen är otroligt häftiga. Bara genom att läsa hennes handskrivna anteckningar och titta på alla urklipp så kan jag känna hur det smakade. Ååh vad jag saknar henne och hennes goda mat!
Kvällen till ära blev det en enkel rätt ur pärmen, men ack så god. Örtkryddad kassler. Jag serverade den med en cous-coussallad med coctailtomater, färska bönskidor,...
I fredags firade vi att mina stygn var borta med svenska kräftor. Dom var fullkomligt ljuvliga och jag grämde mig att vi delade 1 kg på tre. Det blir alldeles för lite! Det intressanta är resonemanget kring kostnaden för just svenska kräftor från min man. "-Vi kan ju inte köpa två kilo!! Det blir ju 650 kronor!" Mitt spontana svar är att - Nej det har du ju rätt i..". Men vårt alternativ som hade övervägts var att gå ner på Sorbon och äta plankstek och då hade ju notan för oss tre säkerligen landat på mer än det. Alltså tänker jag äta svenska kräftor igen. Säsongen är så jäkla kort och jag verkligen njuter när jag får goda kräftor. Och det är svårt att få samma smak och konsistens på utländska. Därför bestämde vi nu ikväll att vi kör vi ihop en liten kräftskiva den 25 augusti. Lite blandat med personer och inte samma konstellation som vanligt. Alltså, det är svårt att göra det helt random, men lite. Knytis vad gäller kräftorna så får var och en bestämma vilka kräft...
Kommentarer
Skicka en kommentar