Framtidens oskrivna blad eller nåt sånt...
Läser min kära dotters blogg och funderar över hur jäkla lyckligt lottad hon är som har fått möjligheten att göra det hon gör. Att utbilda sig inom ett område som är hennes stora intresse och förhoppningsvis, i framtiden, kan tjäna pengar på det så att hon kan försörja sig.
Vilket nätverk, vilka kontakter, möten och nya upptäckter hon gör där hon är nu!
Fridas blogg
Det för mig osökt in på vad jag vill göra med mina resterande 20 år i yrkeslivet.
Jag har, visserligen, också alltid jobbat med det jag gillar. Något som blivit mitt intresse och där jag fått möta människor som jag mår bra av att vara med. Jag har utvecklats och lärt mig mycket inom det jag jobbar med. Det stora frågan är dock vad jag VILL göra med resten av mitt yrkesliv?
Om jag rannsakar mig själv så är det viktigaste i det jag lärt mig och upplevt kopplat till relationer och möten med andra människor i olika sammanhang. Relationen med kollegor, kunder, leverantörer m.fl. Det är inte lösningen på en utmaning som jag brinner till av att tänka på. Möjligtvis min högst personliga upplevelse kopplat till något projekt jag styrt.Det jag gör idag gör jag på uppdrag av andra, för andra. Kanske att jag skulle jobba på kundsidan. Med att driva något för det företag som jag jobbar med och därmed mig själv. Alltså mig själv som representant för det företaget jag i så fall skulle jobba med. Förvirrande? Jag vet.
Dessa tankar mot bakgrund av veckans katastrof i veckan i Filippinerna. Vad är så viktigt med det jag gör? Även om det är kul. Ibland. Eller var roligare förr. Eller något sånt.
Fick jag börja om skulle jag sy.
Vilket nätverk, vilka kontakter, möten och nya upptäckter hon gör där hon är nu!
Fridas blogg
Det för mig osökt in på vad jag vill göra med mina resterande 20 år i yrkeslivet.
Jag har, visserligen, också alltid jobbat med det jag gillar. Något som blivit mitt intresse och där jag fått möta människor som jag mår bra av att vara med. Jag har utvecklats och lärt mig mycket inom det jag jobbar med. Det stora frågan är dock vad jag VILL göra med resten av mitt yrkesliv?
Om jag rannsakar mig själv så är det viktigaste i det jag lärt mig och upplevt kopplat till relationer och möten med andra människor i olika sammanhang. Relationen med kollegor, kunder, leverantörer m.fl. Det är inte lösningen på en utmaning som jag brinner till av att tänka på. Möjligtvis min högst personliga upplevelse kopplat till något projekt jag styrt.Det jag gör idag gör jag på uppdrag av andra, för andra. Kanske att jag skulle jobba på kundsidan. Med att driva något för det företag som jag jobbar med och därmed mig själv. Alltså mig själv som representant för det företaget jag i så fall skulle jobba med. Förvirrande? Jag vet.
Dessa tankar mot bakgrund av veckans katastrof i veckan i Filippinerna. Vad är så viktigt med det jag gör? Även om det är kul. Ibland. Eller var roligare förr. Eller något sånt.
Fick jag börja om skulle jag sy.
Kommentarer
Skicka en kommentar