Sjuk eller sjuk?
Sedan en tid tillbaka har jag kämpat med yrsel igen. Yrsel som kommer och går utan att boka in sig i almanackan. Ingen möjlighet att planera utifrån den utan det blir som en överraskning varje gång och jag blir rädd. Rädd för att jag ska ramla, rädd för att jag ska svimma, rädd för att det ska synas.
Vrider på nacken där spänningarna sitter som berg. Reser mig upp, sträcker på ryggen och andas. Var fasen är andningen?? Oj, den lilla detaljen, ja. Jag har tydligen glömt att andas.
Jag funderar mycket på vad stressen kommer från. Varför jag känner mig otillräcklig, eller varför jag kanske känner att något är fel. Varför reagerar min kropp som den gör? Jag tycker inte att jag är stressad. Inte rent tidsmässigt i alla fall. Jag har en behaglig tid just nu med alla möjligheter att göra något bra av det. Vi har en underbar tillvaro hemma och njuter av "all tid" vi har nu när barnen är vuxna (och bara bäst!) och vi kan göra precis vad vi vill.
Men något finns ju där. Något gör mig frustrerad, fundersam och rastlös. Allt jag skulle vilja göra men inte gör. Frågan är bara vad det är jag skulle vilja göra. Egentligen. Kanske är det saker jag skulle vilja göra men med andra förutsättningar?
Läser en bok jag hittar i bokhyllan hemma (fördelar med en man som pluggat psykosyntes...). 'Läkebok för trasiga själar' av Björn Ogéus. En liten lättläst bok som är otroligt tydlig.
Han skriver:
Varför blir man utbränd?
Det finns citat som lyder: "Bara eldsjälar kan bränna ut sig". Jag vet inte vem som ursprungligen sagt detta, men det är ett citat som jag verkligen håller med om. Inledningsvis vill jag säga: tack och lov för alla eldsjälar som får saker att hända och fungera. Utan människor med en inre eld och ett engagemang skulle inte mycket hända. Men ibland blir det för mycket av elden och engagemanget.
Han skriver senare i boken:
Precis som riktiga eldar kräver alla inre lågor och eldar syre och bränsle för att kunna brinna. Somliga eldar kräver en hel del arbete och underhåll för att de ska brinna bra. Utbrändhet handlar ofta om dåligt underhåll av den inre elden. Dålig organisation på arbetsplatserna, dåliga visioner eller olika visioner på samma arbetsplats kan vara förödande för medarbetarnas inre eldar.
Jag skulle kunna citera flera delar i den här boken, men det blir ju lite jobbigt. Men en annan mening som jag tycker är bra är också: Ibland är det största hotet mot eldarna att omgivningen har alltför lätt att ta till brandfiltar.
Jag ska nu, efter att igår fått min sjukskrivning förlängd, försöka landa den här rastlösheten och fundersamheten i något konkret som jag kan få min kropp att "lira med".
Det konstiga är att det ska krävas tid till att förstå att jag måste bena ut vad det är när jag i andra sammanhang alltid är så snabb.
Tid för eftertanke.
Vrider på nacken där spänningarna sitter som berg. Reser mig upp, sträcker på ryggen och andas. Var fasen är andningen?? Oj, den lilla detaljen, ja. Jag har tydligen glömt att andas.
Jag funderar mycket på vad stressen kommer från. Varför jag känner mig otillräcklig, eller varför jag kanske känner att något är fel. Varför reagerar min kropp som den gör? Jag tycker inte att jag är stressad. Inte rent tidsmässigt i alla fall. Jag har en behaglig tid just nu med alla möjligheter att göra något bra av det. Vi har en underbar tillvaro hemma och njuter av "all tid" vi har nu när barnen är vuxna (och bara bäst!) och vi kan göra precis vad vi vill.
Men något finns ju där. Något gör mig frustrerad, fundersam och rastlös. Allt jag skulle vilja göra men inte gör. Frågan är bara vad det är jag skulle vilja göra. Egentligen. Kanske är det saker jag skulle vilja göra men med andra förutsättningar?
Läser en bok jag hittar i bokhyllan hemma (fördelar med en man som pluggat psykosyntes...). 'Läkebok för trasiga själar' av Björn Ogéus. En liten lättläst bok som är otroligt tydlig.
Han skriver:
Varför blir man utbränd?
Det finns citat som lyder: "Bara eldsjälar kan bränna ut sig". Jag vet inte vem som ursprungligen sagt detta, men det är ett citat som jag verkligen håller med om. Inledningsvis vill jag säga: tack och lov för alla eldsjälar som får saker att hända och fungera. Utan människor med en inre eld och ett engagemang skulle inte mycket hända. Men ibland blir det för mycket av elden och engagemanget.
Han skriver senare i boken:
Precis som riktiga eldar kräver alla inre lågor och eldar syre och bränsle för att kunna brinna. Somliga eldar kräver en hel del arbete och underhåll för att de ska brinna bra. Utbrändhet handlar ofta om dåligt underhåll av den inre elden. Dålig organisation på arbetsplatserna, dåliga visioner eller olika visioner på samma arbetsplats kan vara förödande för medarbetarnas inre eldar.
Jag skulle kunna citera flera delar i den här boken, men det blir ju lite jobbigt. Men en annan mening som jag tycker är bra är också: Ibland är det största hotet mot eldarna att omgivningen har alltför lätt att ta till brandfiltar.
Jag ska nu, efter att igår fått min sjukskrivning förlängd, försöka landa den här rastlösheten och fundersamheten i något konkret som jag kan få min kropp att "lira med".
Det konstiga är att det ska krävas tid till att förstå att jag måste bena ut vad det är när jag i andra sammanhang alltid är så snabb.
Tid för eftertanke.
Kommentarer
Skicka en kommentar