Vänner

Det här är ett utkast jag hittade när jag plockade upp bloggen igen. Det är från juli 2019. Jag hade då inte skrivit klart det, men tankarna finns hör fortfarande

Lördagmorgon för några månader sen och Jesper Börjesson pratar om vikten av vänskap på Nyhetsmorgon.
Kändes som en bra start på dagen och fick med mig några funderingar.

Det är inte alltid lätt med vänskap. Man har en önskan om att det ska vara som på film. Vem älskar inte scenen från MamaMia när Donnas vänner kliver av båten... Ibland är det så, men inte alltid. Det finns saker som skaver och det finns saker som värmer. Varvat som i en mixer. Ibland stöter man på patrull och väldigt ofta blir det reaktioner som har en historia av tidigare diskussioner och som kommer med automatik. Men för det mesta är det också helt underbart med det stöd man får.

Jag är ganska direkt i vissa avseenden. Har svårt att hålla inne en reaktion. Det måste jag ibland jobba med och när jag inte lyckas kan det bli fel. Men som Dalai Lama har sagt - "Att vara medveten om en enda brist hos dig själv är bättre än att vara medveten om tusen hos någon annan."

Å andra sidan så kan det ibland vara så att det är rätt skönt att ifrågasätta och diskutera vissa saker och inte vända, välja att inte ifrågasätta för att undvika konflikt eller tjafs. Vissa vänner kan man göra det med, men andra inte. Det handlar såklart om att inte vara dum. Att försöka vara lyhörd och reflektera

Jag har väldigt många vänner sen lång tid. Det är, för mig, mycket värdefullt. Det finns mycket trygghet i det och att det alltid finns människor i ens närhet när man vill och behöver. Jag gillar att träffa nya människor också, men det är nåt speciellt med dom man känt i många år. 

Skrivet nu i juli 2020

Det är väldigt sällan jag har sagt upp en vänskap. Faktiskt bara en gång och då var det inte jag som valde att ”säga upp” utan hon som valde bort mig. Det är nu drygt ett år sedan det hände och det går inte många dagar när jag inte tänker på henne. Hon var en av de närmsta sedan 35 år. Ibland tänker jag på henne med ilska och ibland med saknad. Men för det mesta tänker jag på henne med tusen frågor i huvudet. Speciellt eftersom jag inte helt klart vet varför. Alltså vad som var den direkta orsaken. Jag är fullt medveten om våra diskussioner och har många, många gånger ältat min direkta reaktion vid ett tillfälle, men inte vad som var droppen till avslut. 
Det är sorgligt och jag vill försöka ta i det. Reda ut för att förstå i alla fall. Antingen för att försöka bygga upp något, eller bara för att förstå och få ett riktigt avslut. Så jag kan släppa. Och slippa älta. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tunnbrödschips

Semester i Nerja, del 2. Före Bussjö...