Vänskap

Att vara en god vän är inte lätt. Ibland är det skitlätt, men ibland svårare. Just nu som att balansera på en skör tråd. Men bara just nu. Fastän jag vill finnas där och ägnar dygnets många vakna timmar åt att fundera på hur jag ska kunna stötta. Ägnade dammsugningen ikväll åt att "tala" till min vän. Som jag vill ska känna sig trygg, älskad och stark men som kämpar med det just nu. Det hon inte vet är att hon är både älskad och stark. Starkare än den värsta Starke Adolf. Eller mer som Pippi. Ja, definitivt som Pippi. Det jag vill att hon ska förstå är att att kärleken finns där även om jag inte delar alla åsikter. Jag har varit där hon är och har vissa starka råd(ja, som jag och J tog till oss vill säga) från en barn- och ungdomspsykolog i huvudet gällande hanteringen av dom härliga liven, som båda föräldrarna älskar, i de vuxnas situation. Det är bara det att jag måste lägga det åt sidan. I alla fall just nu. Mina åsikter, alltså. Råden får vänta ett tag... Tills hon inser att hon är Pippi. Och kommer att fortsätta vara älskad. Av andra vänner. Av mig. Alltid. Och jag har inte ens varit där och kramat henne än. Men jag ska. (Och jag vet att du läser, ÄLSKADE vän.)