Vemod mitt i vår(jag menar sommar)värmen
Idag har vi slitit. Det är fasen vad man lyckas samla på sig under 11 år i ett hus. 11 år betyder ju att barnen var 5 och 7 när vi flyttade hit och med det ett antal teckningar, skulpturer, julpyssel, skolböcker som är halvt använda med svenska ord i massor. Och vad ska man spara? Vad kommer dom tycka är kul när de öppnar lådan om ett antal år? För egen del var det inte att öppna en skrivbok från när jag var 7 år där jag skrivit sj-ljud hundra gånger. Nej, jag tömde faktiskt min egen låda nästan helt och hållet för när jag försökte visa F o J min gamla låda så skrattade dom bara och sa att dom inte hade tid. För mig (och även för mina barn) är det bilder, vykort, brev som är kul att titta på. Gud vad jag skrattar när jag läser högt ur gamla brev eller kort. Ja, kanske lite, lite nostalgisk blir jag när jag ser min gamla nalle Johan men det är då allt...
Har ätit middag ute idag. Hela familjen samlad = extra mys. Visserligen är alla jätteallergiska så det tär lite att inta mat på altanen, men vem vet, det kanske är den sista gången säger vi hela tiden. Om allt. Är det sista gången Jeppe går ner och möter Frida vid Björnbodahallen och kommer gående i kvällssolen uppför vår gata? Bäst att ta ett kort, tänker jag och gör det.
Växthuset är grovrensat. Mer tänker jag inte göra för jag får ju ändå inte njuta av det i sommar. Vinrankan som vi skulle exprimentera med i år börjar slå ut. Det blir någon annan som får äta de goda, söta, blå druvorna i sommar.
Tulpanerna som jag köpte när vi var i Amsterdam med finaste Karin och Peter knoppar så fint för, vad blir det, tredje året! Det måste bli bild på dom oxå... Imorgon.
Lika kul och spännande som det är med nya lägenheten, lika sorgligt och vemodigt känns det att lämna huset. Konstig känsla på något sätt. Mitt i allt det här har Jocke intagit samma "mood" som när vi levde i renoveringsdamm för några år sedan. Jag vet ju varför och som tur är så är det bara knappt två veckor till flytt. Det blir bra det här. Lite tålamod bara.
Har ätit middag ute idag. Hela familjen samlad = extra mys. Visserligen är alla jätteallergiska så det tär lite att inta mat på altanen, men vem vet, det kanske är den sista gången säger vi hela tiden. Om allt. Är det sista gången Jeppe går ner och möter Frida vid Björnbodahallen och kommer gående i kvällssolen uppför vår gata? Bäst att ta ett kort, tänker jag och gör det.
Växthuset är grovrensat. Mer tänker jag inte göra för jag får ju ändå inte njuta av det i sommar. Vinrankan som vi skulle exprimentera med i år börjar slå ut. Det blir någon annan som får äta de goda, söta, blå druvorna i sommar.
Tulpanerna som jag köpte när vi var i Amsterdam med finaste Karin och Peter knoppar så fint för, vad blir det, tredje året! Det måste bli bild på dom oxå... Imorgon.
Lika kul och spännande som det är med nya lägenheten, lika sorgligt och vemodigt känns det att lämna huset. Konstig känsla på något sätt. Mitt i allt det här har Jocke intagit samma "mood" som när vi levde i renoveringsdamm för några år sedan. Jag vet ju varför och som tur är så är det bara knappt två veckor till flytt. Det blir bra det här. Lite tålamod bara.
Kommentarer
Skicka en kommentar