Det blir inte alltid som man har tänkt sig
Funderat en del på hur många gånger man tror sig se hur allt ska bli men sen blir det inte riktigt så.
Som ett exempel så är det ungefär 10 syprojekt där jag sett något helt annat i huvudet än hur resultatet sen blir:-)
Ett annat exempel är att jag trodde mina föräldrar skulle få uppleva mig och min familj lite längre än vad de gjorde...
Ett tredje är när man inte riktigt kan förutspå eller tro att något skulle kunna förändras. När man är mitt i ett bra flow och så förändras allt. Förändras utifrån att man är en del av någon annans beslut.
Å andra sidan är man ju i de allra flesta fall herre över sitt eget liv och sina beslut. Eller i mitt fall inte 'herre' då men det låter så konstigt med 'kvinna' eller 'dam' över sitt eget liv. Det är ju faktiskt jag själv som bestämmer över mig och mitt. Vilka vägval jag gör, hur jag förhåller mig till människor i min omgivning. Hur jag tolkar saker (jo det finns faktiskt ett val där också även om alla tolkningar är utifrån mig och mina erfarenheter...).
Om det då är så att jag hamnat mitt i något som jag är en del av utifrån någon annans beslut så är det ju upp till mig om jag vill vara kvar i det eller flytta på mig. Typ "vad ska jag jobba med i resten av mitt liv".
Öppna tygaffär? Jobba med att coacha ungar rätt i livet? Coacha mina yngre kollegor? Plugga HR? Bli sömmerska? Eller framförallt vara kvar där jag är och försöka förändra.
Det är inte alltid så lätt.
"Allt vad jag uträttar ökar kraften att göra mer". Ett ordspråk jag alltid hade med mig förr. Måste plocka fram det igen.
Som ett exempel så är det ungefär 10 syprojekt där jag sett något helt annat i huvudet än hur resultatet sen blir:-)
Ett annat exempel är att jag trodde mina föräldrar skulle få uppleva mig och min familj lite längre än vad de gjorde...
Ett tredje är när man inte riktigt kan förutspå eller tro att något skulle kunna förändras. När man är mitt i ett bra flow och så förändras allt. Förändras utifrån att man är en del av någon annans beslut.
Å andra sidan är man ju i de allra flesta fall herre över sitt eget liv och sina beslut. Eller i mitt fall inte 'herre' då men det låter så konstigt med 'kvinna' eller 'dam' över sitt eget liv. Det är ju faktiskt jag själv som bestämmer över mig och mitt. Vilka vägval jag gör, hur jag förhåller mig till människor i min omgivning. Hur jag tolkar saker (jo det finns faktiskt ett val där också även om alla tolkningar är utifrån mig och mina erfarenheter...).
Om det då är så att jag hamnat mitt i något som jag är en del av utifrån någon annans beslut så är det ju upp till mig om jag vill vara kvar i det eller flytta på mig. Typ "vad ska jag jobba med i resten av mitt liv".
Öppna tygaffär? Jobba med att coacha ungar rätt i livet? Coacha mina yngre kollegor? Plugga HR? Bli sömmerska? Eller framförallt vara kvar där jag är och försöka förändra.
Det är inte alltid så lätt.
"Allt vad jag uträttar ökar kraften att göra mer". Ett ordspråk jag alltid hade med mig förr. Måste plocka fram det igen.
Kommentarer
Skicka en kommentar