Canarias dag 4 och 5

Igår hade vi bestämt oss för en tur till Las Palmas. Morgonen i Bahia Feliz, där vi bor, var återigen jäkligt blåsig och vi kände för någonting annat. Ganska intressant, för när jag reser med någon av mina få reskompisar, utanför familjen, så är det som att vi ganska ofta känner för omväxling. Likaså är fallet när jag reser med dottern. Skönt att göra något annat än "bara" stranden. (Det i sig är ganska intressant också för den delen då jag, när jag är hemma och planerar min paus från vardagen, ofta tänker att jag vill ha enbart sol, solstol, bok, lugn, vågbrus och så. Och lite cava förstås. Väl på plats är det som att rastlösheten, eller upptäckarlustan, eller för den delen shoppingtarmen, drar....)

Väl i Las Palmas hittar vi parkering i ett garage efter att den bästa kartläsaren har guidat mig till ett område jag aldrig varit i tidigare. En sån digitaltermometer visar 25 grader precis innan vi kör ner i parkeringsgaraget och Frida överväger att lämna sin tröja i bilen. Jag råder henne att ta med den då det inte kan stämma. YR.no sa nämligen att det skulle vara kallare, haha.

Och det var det. En lite kall vind svepte gatan fram men det hindrade oss inte att köra gatlopp på shoppinggatan i den äldre delen av Las Palmas på ca 1-1,5 h. Sen tog vi bilen vidare, efter att ha satt oss för lunch på ett ställe i solen, men som i samma minut intogs av en gatumusikant som gjorde oss tokiga, vilket fick oss att resa oss och ta oss vidare.

Ner mot den andra stora gågatan med El Corte Inglés och lite annat, men framförallt för lunch. Hittade ett hål i väggen där servicen var helt underbar men som slutade med att vi satt och stoppade friterad calamares i servetten för att slippa skämmas över att lämna. Fnissandes i kapp och fejkandes leenden mot den gulliga mannen som hela tiden kom och frågade om allt var till belåtenhet. Det hade nämligen börjat med att vi beställde in en tallrik med Jamon Iberico - heelt magisk!! Sen en tallrik friterad calamares (det brukar ju se så gott ut när Jocke alltid gör det...). Då ville han att vi skulle ta in en tallrik kanariska friterade fiskar - en specialitet enligt servitören. Jo men det gör vi, sa vi. Fick in den och åt varsin fisk varpå Frida säger - "jag har så svårt att äta fisk med ögon...". Då han kom efter några minuter och frågade hur allt var så erkände vi att detta inte var vår grej. Han tog då tallriken och ställde den på grannbordet, som direkt frågade varför vi inte gillade dem och stoppade i sig flera på en gång... Sen kom våra calamares. Och dom smakade gummi. Då blev det servetten. Pinsamt.



Väl tillbaka i vårt blåshål tog vi en underbar tur längs strandpromenaden. Mitt under promenaden sa vi att de skulle vara gott med en Mojito. Hundra meter längre fram dök det upp en bar med fantastisk utsikt. Väl uppe, i det som återigen kändes som ett klipp från Sällskapsresan, tog vi in två Mojito. När vi tog första "sippen" tycker vi båda att de smakar vatten. Frida föreslår att vi ska be om att få en extra lite dutt med rom i, men vi enas om att strunta i det. Efter ytterligare några munnar känner båda att det far direkt upp i huvudet och vi liksom skrattar åt allt och framförallt åt att det var en jäkla tur att vi inte bad om mer sprit i drinken, haha.



Vi pratade om hur skönt det är. Hur vi älskar värmen. Och hur mycket tyska Frida lärt sig efter två terminer på Miami Ad School. Och lite till...

Sen blev det pasta i lägenheten och ett par glas rött. Ett avsnitt av True Detective och sen bädden.

En väldigt bra dag!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester i Nerja, del 2. Före Bussjö...

Tunnbrödschips

Vänner