En kväll att lägga i minnesbanken

Jag sitter och myser. Myser över att jag haft några timmar helt själv med min alldeles fantastiskt mysiga son. Vi har småpratat, han har stekt ca 20 pannkakor som vi vräkt i oss av alldeles nygräddade och fulla med smör och socker. Pratat om att han vill åka till Badgastein på påsklovet med sina kompisar. Vilket jag har sagt att han får tjäna ihop till själv... Känner mig också så avspänd. Jag vet vad det är men känner mig nästan elak av att uttrycka det. Jocke har åkt till Kenya och kommer hem på måndag. Och det är just det. Jag fullkomligen älskar att få ha några dagar för mig själv. Det handlar ju inte om att jag inte älskar att vara med Jocke, men jag har alltid och kommer alltid att ha ett oerhört behov av att vara för mig själv. Och precis som det faktiskt var när barnen var små så är det helt otroligt avspänt att faktiskt vara ensam med barnen. Förr handlade det ju om att man blev mer pedagogisk, planerade mer noggrannt och barnen kände också att det inte var någon idé att jävlas. Nu har jag ju mer eller mindre vuxna barn som faktiskt också tycker att det är rätt mysigt att vara "bara" med mig. Tack gode någon (vet ju inte om det är gud jag ska tacka) för det. Att de faktiskt också gillar att vara med mig. Idag har jag som sagt ätit pannkakor, pratat med Jesper, surfat och tagit mig ett glas vin. Frida kom hem och käkade 5 pannkakor som fanns kvar och nu tycker hon att jag borde svara henne. Ska ta mig en sån här kväll med henne också. Som jag haft med Jesper. Kanske imorgon om hon är hemma. Och i natt har jag bestämt att jag ska sova gott. Tror att det är möjligt.