Så började då semestern!

Torsdagen den 12 juli åkte jag och mitt sällskap, som glädjande nog bestod av Jesper och Jonatan, vidare mot Ystad och Bussjö. Det låg förväntan i luften och detta för att vi faktiskt inte varit där sen förra sommaren. Heela vintern hade passerat utan ett enda besök. Saknaden var stor.


Att mötas av det här var ju inte dåligt. Andas. Andas var vad jag gjorde.

Livet är inte alltid rättvist. Min (plast)svärmor (gift med min svärfar Clas) Laila har i sommar fått erfara att glädje och lycka snabbt kan bytas ut mot brutal sorg. Sorgen som finns i att förlora ett barn. Även om det barnet är 33 år. Markus hastiga dödsfall i början av juli präglade självklart vårt möte med Clas när vi kom till Bussjö och samtalen om livet och allt där omkring var centralt. Också hur viktigt är att inte vara bitter och älta skit. Vara rädda om varandra och se till att inte tjaffsa och gnälla om småskit. Det är vi i vår familj i och för sig väldigt bra på men man kan inte nog så ofta påminnas om det.

Jag hoppas Markus vilar i frid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester i Nerja, del 2. Före Bussjö...

Tunnbrödschips

Vänner